Maestro vänder blad

Konsert 23.11

Boka Biljetter

Norrbottens kammarorkester - Maestro vänder blad

GÄSTSPEL AV NORRBOTTENS KAMMARORKESTER! MÅNGA MINNEN OCH KANSKE NÅGRA ÖVERRASKNINGAR NÄR CHEFDIRIGENT PETTER SUNDKVIST GÖR SIN SISTA KONSERT.

Under de senaste tio åren har maestro Petter Sundkvist hunnit dirigera Norrbottens Kammarorkester i över hundratalet verk! Att påstå att skattkistan är välfylld med klassiska klenoder är verkligen ingen överdrift.

Petter har nu sammanställt sina personliga favoriter ur den digra repertoaren och gett publiken möjlighet att rösta fram de verk som ska spelas under turnén; Mozarts Eine kleine Nachtmusik, Sibelius Romans i C-dur samt en orkesterbearbetning av Sjostakovitjs Stråkkvartett nr. 8, har valts. Konserten blir Petter Sundkvists sista produktion som chefdirigent för Norrbottens Kammarorkester så bli inte förvånad om det också dyker upp någon överraskning.

Missa inte detta unika tillfälle att se Norrlands främsta dirigent, maestro Petter Sundkvist, göra sitt musikaliska bokslut som chefdirigent för Norrbottens Kammarorkester innan han vänder blad inför nya stundande utmaningar!


Program:
Mozart: Eine kleine Nachtmusik
Sibelius: Romans i C-dur
Sjostakovitj: Stråkkvartett nr. 8 (orkesterbearbetning)

Norrbottens Kammarorkester under ledning av Petter Sundkvist

Intervju med dirigent Petter Sundkvist

Maestro vänder blad är Petter Sundkvists sista konsertturné som konstnärlig ledare för Norrbotten NEO och Norrbottens Kammarorkester. Eftersom han har en lång och spännande karriär som dirigent bakom sig passade Norrbottensmusikens Axel Nyman på att intervjua honom inför den stundande, och lite annorlunda, turnén. Här kan du läsa hela intervjun.

 

"Dirigeringen är ett hantverksyrke"! /Petter Sundkvist

Namn: Petter Sundkvist
Ålder: 49
Familj: Fru Maud, musiklärare i gymnasiebyn i Luleå, två söner, 16 och 20 år gamla.
Yrke: Dirigent, professor i dirigering vid Musikhögskolan i Piteå.

Att Petter Sundkvist skulle bli dirigent var nästan självklart när en kompositör nämnde det när Petter studerade sista året på Musikhögskolan i Piteå. Att Petters far Alfons ledde en blåsorkester i Boliden kan också ha varit en bidragande orsak.

– Ja, jag minns tydligt det tillfället när jag tänkte tanken att ja, jag kanske ska bli dirigent. Det var kompositören Jan Sandström som sa ”Petter, du ska söka dirigentklassen i Stockholm”, det här var när jag gick sista året vid Musikhögskolan i Piteå. Jag bestämde mig för att söka till dirigentutbildningen i Stockholm och på den vägen är det.

Men hur blir man egentligen dirigent?

–  Det normala är att när du börjar utbilda dig till dirigent så har du oftast redan en musikhögskoleutbildning i grunden, de flesta är nog instrumentalister. Jag är trumpetare och cellist från början och jag studerade till dirigent på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i fyra år. Därefter studerade jag ytterligare ett år på olika ställen i Europa för bland andra ungerske dirigenten och kompositören Peter Eötvös. Det året, 1993, hade jag fokus på nutida musik och då vaknade intresset och tankarna på att bilda en nutida ensemble men det skulle dröja många år innan mina tankar på en egen nutida ensemble blev verklighet.

Att vara dirigent innebär inte bara arbetet vid pulten, att leda en orkester. Man måste vara något av en mångsysslare.

– Ja, dirigentens roll är egentligen som flera olika yrken. Det blir mycket programarbete och att ta, och ha, kontakt med musiker och tonsättare. Själva dirigentjobbet består till stor del av egenstudier och förberedelser där man lär sig musiken så gott man bara kan genom att studera partitur. Sen kommer den oftast stora prövningen när man möter musikerna för första gången och när man måste ta på sig ledarrollen. Konserterna är ju målet men de inträffar sent i processen. Det är ett extremt långt arbete som krävs av mig, och musikerna, innan det är dags för första konserten.

Ungerske dirigenten George Solti ledde en orkester till starka musikaliska prestationer genom att styra med järnhand. Andra dirigenter är kända för en mer ödmjuk approach. Hur skulle du beskriva din ledarstil?

– Jag är nog en kombination av de olika typerna. Den gamla skolans diktatorer är borta. Eller kanske finns några sådana finns kvar. Men det finns verkligen en konsensus hos musikerna att dirigenterna ska leda och ta ansvaret och vara tydliga i sitt ledarskap. Repetitionsarbetet är ingen alltigenom demokratisk process. Jag tycker dock att det är viktigt att vid sidan om, när det handlar om programarbete och liknande, att involvera musikerna. När musikerna är och känner sig delaktiga blir också slutresultatet bättre. Men vid repetitionsarbetet krävs det ett tydligt ledarskap.

Har du någon dirigentförebild som du sneglar på, och får inspiration av, precis som man vet att dirigenterna Solti och Karajan i smyg tittade på varandras arbeten?

– Jag har många förebilder som jag mött genom åren. Vissa lärare har verkligen varit betydelsefulla för mig. Jag ser dirigeringen som ett hantverksyrke, ser mig som en förlängning som av en tradition som jag har fått ta del av. Min uppgift är att föra vidare till nästa generation. Ingen av mina lärare har skrivit någon bok eller undervisningslitteratur utan allt har förts över muntligt. Vi tillhör de sista hantverkarna på det sättet.

Petter Sundkvist har varit chefsdirigent för Musica Vitae- samt gästidirgent för Gävle Symfoniorkester och Svenska kammarorkestern. Men han har också dirigerat symfoniorkestrar ibland annat Storbritannien, Tyskland, Holland och Ryssland. Är det skillnad på att dirigera i Sverige jämfört med de här länderna?

– Ja! Det som är lite kul med de internationella symfoniorkestrarna är att de skiljer sig avsevärt i både arbetssätt och hur de klingar. Det är en utmaning att hantera det när man kommer som gästdirigent. Hur kommer mitt arbetssätt passa med det klimat som råder? Det är inte alltid det synkar bra. I södra Europa har jag varit med om orkestrar med något bristande arbetsmoral vilket gick dåligt ihop med mitt sätt att jobba.

När Petter Sundkvist redan börjat arbeta som konstnärlig ledare för Norrbottens Kammarorkester och samtidigt undervisade i dirigering på Musikhögskolan började han att driva frågan om att starta en nutida ensemble. Vad låg bakom den idén?

– Det har varit en lång process. Den bakomliggande historien är att en decett bildades i slutet av 1980-talet bestående av en blåskvintett vid regionmusiken i Boden och lärare vid Musikhögskolan i Piteå. Efter ett par år hölls provspelningar till bildandet av Norrbottens Kammarorkester. Nästa steg var att Kammaroperan och kyrkoperan bildades, fast det var många år senare. Det var egentligen då, vid kammaroperans föreställningar, som vi upptäckte att det behövdes en mindre NEO-liknande ensemble. Under de 10 första åren av Kammaroperan hyrde vi in musiker. Då och därför föddes tanken på Norrbotten NEO. Jag tror jag skrev de första förslagen till dåvarande länsmusikchef Gunnel Karbin kring 2001 och 2007 realiserades tankarna i och med skapandet av Norrbotten NEO. Vi byggde NEO kring två musiker, en pianist och en violast, som vi handplockade. Sedan höll vi provspelningar för de andra instrumenten.

Hur minns du din första produktion med Norrbotten  NEO?

– Jag minns det väl eftersom första gången var ju när vi invigde det nya Kulturhuset i Luleå. Det var första spelningen. Ett väldigt speciellt tillfälle och det blev en enormt lång konsert där. Det var ett stort ögonblick att få vara med om det. Samma år invigde vi även konserthuset Studio Acusticum i Piteå. Det blev ett väldigt intensivt första år. Jag minns att det hakade i väldigt fort med NEO men det tog över ett år innan det satte sig vilka som skulle vara med i ensemblen.

Vad är dina tankar kring Norrbotten NEO:s utveckling, har ni nått de mål du satte upp?

– För mig var det otroligt viktigt att förankra Norrbotten NEO i regionen. Vi visste att det skulle bli ett nationellt och internationellt konserterande för NEO men en stadig förankring lokalt var viktigast. Det tycker jag att vi har lyckats med. Norrbotten NEO är nu en viktig del av Musikhögskolan i Piteå och miljön i Studio Acusticum. Nationellt har NEO samarbete med Konserthuset i Stockholm som ensemble in residence. I och med nätverkandet med NMD (Norrlands nätverk för musikteater och dans) har vi fått nya utmaningar och nått nya scener. Operan A Laugh To Cry är nog det största som vi gjort hittills när man tittar på hur stor och anrik Warsaw Autumn-festivalen i Polen är och som vi deltog i, i september 2013. Den har vi  spelat i Portugal och i Piteå, Pajala, Umeå och Sundsvall. Men vi har ju förankring på många plan. Under åren har vi fått samarbeta med en stor del av den svenska tonsättareliten, som idag nog upplever NEO som ”sin ensemble. Vi har ju också haft samarbeten med olika utbildningar: tonsättarskolan på Gotland och Musikhögskolorna i Piteå och Stockholm. I Buffalo (Buffalo University som Petter anser är ett nav för samtida musik enligt intervju i NSD red anm) i USA har vi också deltagit vid seminarier, mästarkurser och konserter. Som sagt en förankring på många olika plan, vilket är väldigt viktigt.

Hur tror du man bäst når högre publiksiffror för nutida musik?

– Det handlar snarare om att kammarmusik aldrig haft stora publiksiffror. För mig är mötet med publiken det viktigaste och det är klart att man önskar att nå så många som möjligt. Oavsett om man spelar för ett fullsatt hus i Warszawa eller 50 personer i Övertorneå så är mötet detsamma. Man konserterar inte för massan utan för den enskilde åhöraren.

Du har ju precis avslutat Sverigeturnén med operan A Laugh To Cry, hur kombinerar man familjeliv med en karriär som turnerande dirigent?

– Hela 90-talet var jag väldigt mycket på resande fot. En av anledningarna att vi flyttade norrut år 2000 var att jag ville vara hemma mer med familjen. Så under 2000-talet har jag faktiskt rest mindre än under de första åren som dirigent. Men resor hör ju till. Min fru Maud är musiklärare i Gymnasiebyn i Luleå och hon har alltid tagit ett fantastiskt ansvar för familjen när jag turnerar.

Nu åker du alltså på avskedsturné i länet med Maestro vänder blad tillsammans med Norrbottens Kammarorkester. Publiken har ju fått rösta fram repertoaren. Vad kan de vänta sig?

– Vi valde ut en lista på 30 verk och av dem har publiken röstat fram sina personliga favoriter vilket känns roligt. Jag tänker vara lite ciceron under konserterna Vad det kommer att landa i vet jag inte i dagsläget men det blir blandning av anekdoter och musikfilosofi. Vi kommer alltså framföra verk som kammarorkestern spelat tidigare genom åren på turnéer i Norrbotten, musik som vi gärna gör igen. Jag ser verkligen fram emot det. Det blir en blandning av romantiskt och svenskt. Och lite ryskt svårmod!

 

Mer om Petter Sundkvist

Norrbottens Kammarorkester

Norrbotten NEO