Vita kuben - Med flera röster

Konst

6/9 - 21/12

Med flera röster

TEXT OCH LJUD ÄR TEMAT FÖR HÖSTEN I VITA KUBEN. UTSTÄLLNINGSPROGRAMMET ÄR KOMPONERAT AV IMRI SANDSTRÖM FRÅN UMEÅ.

Höstens curator
Imri Sandström är född och uppvuxen i Umeå men numera bosatt i Malmö. Imri arbetar med text, ljud, bilder, film och performance. Hennes arbeten knyter ihop historiska, religiösa och samtida berättelser som hon skriver om, gestaltar och berättar på nya sätt. Tillsammans med Elin Mörkberg spelar hon även i bandet Kids of the Ranch. Så här berättar Imri själv om höstens program i Vita Kuben:

– Min tanke med höstens utställningar är att fokusera på textljudkonst, ett område som sällan ges utrymme i gallerisammanhang. Det handlar i grunden om kropp och språk. Om hur språket betraktas som det rena, som system, regler och grammatik. Om hur kroppen ses som det okontrollerbara. Och därifrån kommer rösten. Det finns en storslagen potential i textljudkonsten som handlar om att utmana våra föreställningar om vad språket är till för, vad det vill och vad det kan.

Längre ner kan du läsa en intervju gjord med Imri Sandström.

 

Konstnärerna
Höstens första utställare Cia Rinne utforskar både röst och språk på ett lekfullt konceptuellt sätt. Projektet Sounds for Soloists rör sig i gränslandet mellan skrivande, performance och bildkonst, där språket samtidigt fungerar som text, ljud och bild.
Utställningen öppnar kl 16.00 fredag den 6.9 och pågår fram till den 12.10.

Läs mer om Cia Rinne och hennes utställning här.

Den 18.10 öppnar VIta Kuben upp för en grupputställning, Call and Response, med konstnärerna Corrine Fitzpatrick & Litia Perta, Elin Magnusson och Vilda Kvist.
Vernissage 18.10 kl 18-20, (obs tiden) med performance från kl 19.00, därefter kan du besöka utställningarna fram till 16.11.

Läs mer om grupputställningen i VIta Kuben här.

MISSA INTE!
FÖRELÄSNING OCH SAMTAL MED CORRINE FITZPATRICK OM TEXT OCH LJUD

PLATS Campusbiblioteket
TID tors 17.10 kl 18.30.
PRIS fritt inträde

Corrine Fitzpatrick berättar om olika samarbeten hon har gjort med Litia Perta.

Under hösten anordnar Vita Kuben och Campusbiblioteket två föreläsningar med efterföljande samtal kring text och ljudkonst, ett område som ganska sällan ges utrymme i gallerisammanhang och inte heller har en naturlig plats inom litteraturscenen. Det här är den första.


Caroline Bergvall, som avslutar säsongen, arbetar gränsöverskridande mellan olika konstformer och språkliga genrer. I sina textbaserade verk tacklar hon ofta svåra historiska och politiska händelser och deras effekter. I utställningen Public Address möter vi ljudverket Osis och stumfilmen Front. Front skapades som ett svar på katastrofen i Fukushima och andra seismiska katastrofer som har drabbat stora delar av världen sedan den Indonesiska tsunamin 2004.

Läs mer om Caroline Bergvall och hennes utställning här

 

Utställningsprogram
6.9–12.10 Cia Rinne: Sounds for Soloists
18.10–16.11 Corrine Fitzpatrick, Elin Magnusson, Litia Perta och Vilda Kvist: Call and Response
22.11–21.12 Caroline Bergvall: Public Address

Välkommen på vernissage!
Vernissage sker under varje ny utställnings första dag, alltid en fredag kl 16–17.
Då festar vi till det och bjuder på cider och snittar.

VERNISSAGE: fre 18.10 kl 18-20 OBS TIDEN! med performance fr kl 18.50:
Corrine Fitzpatrick kl 18.30-18.50, Vilda Kvist, kl 18.50-19.10, Elin Magnusson kl 19.10-19.20

Välkommen då eller på övriga öppettider: mån–ons 11.00–13.00, tor 11.00–13.30 & 17.00–20.00, fre 11.00–13.30 & 16.00–20.00, lör 17.00–20.00, samt i samband med husets föreställningar.

Du hittar Vita Kuben en trappa upp, i foajén ovanför restaurangen.

Intervju med höstens curator Imri Sandström

Imri Sandström

Imri Sandström (bilden) är född och uppvuxen i Umeå men numera bosatt i Malmö. Imri arbetar med text, ljud, bilder, film och performance.

Helena Wikström är projektledare för Vita Kuben på NorrlandsOperan. Här kan du läsa hennes intervju med höstens curator, Imri Sandström:

Din egen konst har många lager och hämtar stoff från både historien, nutiden, och kanske även fiktiva världar. Kan du se någon gemensam nämnare på konst som du inspireras av eller tycker väldigt mycket om?

Jag tänker att de lager du talar om handlar flera saker, bland annat om ett slags dubbelt seende, eller dubbelt lyssnande – till historien, till samtiden, till berättelserna vi rör oss i. Jag tror att det är viktigt, speciellt i det politiska klimat vi befinner oss i nu, att inte stanna i förenklande förhållningssätt, att istället våga stanna upp och verkligen lyssna, just för att sen inte stanna av. Jag ser på historien, liksom samtiden, som en process – ett pågående. Det som varit finns alltid inbegripet i det som är och tvärt om. Det handlar om rörelse. Den konst jag inspireras av och som jag behöver, talar med flera röster, eller med flera språk. Det är en konst som har anspråk, som riskerar, som befinner sig i det här pågåendet, den här rörelsen. De konstnärskap som kommer att presenteras i Vita kuben i höst är olika på många sätt, men har i min mening det här gemensamt.

Jag läste i en intervju med dig att du talade om ett kroppsligt kunskapsskapande. Kan du berätta någonting om hur du tänker kring detta?

Det råder en absurd uppdelning mellan teoretisk och praktisk kunskapsproduktion, en uppdelning där den praktiska (naturligtvis) allt som oftast framstår som opålitlig. Som vi vet betraktas kroppen som den svaga länken i den här urgamla och omoderna uppdelningen mellan det rationella tänkandet och den svårkontrollerade kroppen och dess handlingar. Jag tänker alltså inte att det kroppsliga kunskapsskapandet står i motsats till det teoretiska, men att man genom ett kroppsligt arbete genererar en kunskap som är en annan, inte en motsats, men en annan och överlappande. Det handlar igen om ett dubbelt seende och ett dubbelt lyssnande. Text ses i allmänhet som tankens produkt, och ljud som kroppens. Det här är en av anledningarna till att jag finner textljudkonst så spännande, i den finns utrymme att arbeta större, mer komplext och roligare. Jag tänker på textljudkonsten som en plats där den här uppdelningen ofrånkomligen kollapsar.

Hur skiljer sig ditt konstnärskap/ditt sätt att arbeta med konst på från när du spelar/skriver musik? eller är det samma sak?

Det beror på vad du menar. Musik är ett stort ord, när jag arbetar använder jag mig i princip alltid av ljud, och om vi tänker oss att definitionen för musik är organiserat ljud, kan man säga att det är samma sak. Men sen har jag också ett band: Kids of the Ranch - en experimentell lo-fi-duo tillsammans med Elin Mörkberg. Där sker arbetet alltid i dialog med henne och följer oftast (men inte alltid) gängse pop-upplägg. Musiken avgränsas till specifika låtar, ca 3 minuter långa, det finns verser, refränger, bryggor och stick etc. Våra konstvärldar och musikvärldar ser ju också mycket olika ut. Det är till exempel sällan den här typen av frågor ställs till Kids of the Ranch. Jag tror att den kontext man befinner sig i också påverkar hur man själv ser på sitt arbete.

Hur är ditt förhållande till Umeå? Du har valt att bosätta dej i Malmö?

Umeå är en viktig plats för mig. Att ha vuxit upp här tror jag har påverkat både mig och min konst på ett grundläggande, avgörande sätt. Umeå är ett centrum i periferin. Vi befann oss utanför radarn, kunde oängsligt pröva i princip vad som helst, starta olika sammanhang – och allt behövdes. Vi kunde vara kompromisslösa och låta tanken ske i handlingen, allt med ett stort allvar. Det tror jag är det viktigaste. Ställen som Galaxen och Teatermagasinet har varit ovärderliga. Exakt hur det här ser ut idag vet jag inte, men just det här med att befinna sig utanför radarn, den uppfinningsrikedom, mod och excentricitet det ger utrymme till är något jag tänker på när jag tänker på Umeå som kulturstad.  Jag flyttade till Malmö på grund av ett utbyte med Köpenhamns konstakademi. Det var egentligen inte min plan att stanna, men jag trivs här. Malmö påminner om Umeå på många sätt, det är lätt att ta sig runt, det finns utrymme för tanke, handling och spontanitet. Det finns tyvärr ingen barrskog, men väldigt bra falafel.